Mässingsbygge/Lödning – ur ett nybörjarperspektiv
Innehåll
- Vad innebär det att löda ihop en mässingsbyggsats?
- Vad behöver man?
- Första byggsatsen?
- Hur gör man?
- Vad är svårt?
- Efterarbete
Vad innebär det att löda ihop en mässingsbyggsats?
I korthet att man sätter ihop delar av mässing, eller nysilver, till nåt som ser väldigt annorlunda ut än bitarna gjorde innan du började. Här börjar en något längre beskrivning...
Egentligen är lödning inte annat än ett något tillkrånglat sätt att limma. 'Limmet' är tenn, och man måste applicera det med hjälp av en metallmojäng, som dessutom är varm. Väldigt varm! Men det är alltså ingen magi det handlar om. Däremot finns det en del detaljer som skiljer lödning från limning och som det kan vara värt att känna till. Men det är helt klart att den som har byggt exv. RAF eller Luftwaffe i 1/72-plast har en del värdefulla erfarenheter med sig i bagaget.
Först och främst de stora fördelarna jämfört med limning:
- Det håller! Man skapar en fog som, om man lyckas, verkligen binder bitarna till varandra.
- Ingen torktid! Man kan omedelbart fortsätta med nästa del utan att behöva tänka på om limmet har torkat eller inte. Bygget kan gå mycket snabbt om man vill.
Priset för dessa fördelar är i värsta fall lite obehag. Framförallt värmen var det som skrämde mig mest innan jag började löda. Det är som sagt rejält hett, och det bränns. Inte bara själva kolven utan den mässingsdel man håller i med fingrarna kommer också att bli varm. Lite lömskt smygande upptäcker man detta när man tror faran är över. MEN, har man bara koll på var man håller kolven så är det faktiskt ingen större fara. Man bör tänka sig för lite innan man viftar med den bara.
Det som till sist kommer att ställa till mest besvär är bockningar! Att bända till en plåtbit så den ser ut som den ska, och i 1/87 till på köpet, är ingen barnlek alla gånger! Det ska bockas hörn, böjas tak med flera radier, bändas ihop lokpannor osv och allt ska givetvis vara plant och snyggt när man är färdig. Kräver övning!
Vad behöver man?
På sidan om verktyg listar jag upp det jag försöker ha framme, eller lättillgängligt, när jag ska börja löda. Tänk på att allt är inte nödvändigt, det mesta kan ersättas av nåt alternativ, lödkolv och tenn är väl vanligt men... Oavsett hur man skriver en sån här lista kommer någon med liten erfarenhet att vilja lägga till, och nån med stor erfarenhet att vilja ta bort, något. Eller tvärtom.
Alltså, titta gärna på min lista, titta också på andras listor över oundgängliga prylar och pinaler, titta efter intressanta verktyg på Clas Ohlson, Biltema, Rusta, Jula, ÖverskottsBolaget, Coop Forum, lokala loppmarknader osv, (förutom givetvis hos mj-källor som MJHobby, Habo Hobby, Tåg&Hobby, RimboGrande etc.)
Första byggsatsen, eller 'Vad vore en bra byggsats att börja med?'
Det här är nog den vanligaste frågan på forum och live. En riktig pedagog skulle väl rekommendera att man börjar löda ihop mässingsskrot for att lära sig hur lödkolv och tenn beter sig. I och för sig inget dåligt tips men sååå boooring...!
Det bästa jag tycker man kan hitta som första byggsats är nåt som uppfyller allt detta:
- Nybörjaranpassad bygganvisning (Det viktigaste kravet tycker jag. Kan kanske och delvis ersättas med erfaren lärare, mässingsjunta eller dylikt. Nästan. Men inte riktigt).
- Hyfsat enkel att bygga (Få små detaljer, inga svåra bockningar)
- Komplett byggsats, (dvs man ska inte behöva dämpa entusiasmen mitt i bygget på grund av materialbrist)
- Billig (Man ska inte, ovanpå all annan stress, behöva känna att man kladdar med en förmögenhet)
- Ett drömmotiv. Det ska vara roligt att löda, och man ska längta efter att se hur modellen växer fram.
En mycket nybörjarvänlig sats jag byggt är SVLVs vågkur. Det är väl få som har just en vågkur som sitt drömmotiv men i övrigt är den en mycket lämplig start. Vill man hellre bygga nåt som ska rulla skulle jag rekommendera antingen nåt från VVA (högsta betyg för byggbeskrivning och pris, kan behöva komplettering med tråd, hjul etc.), eller RimboGrande (mycket bra beskrivningar, kompletta, något dyrare). Glöm inte att det finns flera andra tillverkare som gör mycket bra byggsatser, i mitt tycke kanske inte alltid lika nybörjarvänliga bara.
Hur gör man?
Börja med att läsa bygganvisningen. Minst ett par gånger, och titta på etsplåtarna samtidigt så du ser vilken del som ska vart. Man ska försöka lista ut hur konstruktören har tänkt, oftast finns det en massa listiga knep och hjälpmedel inbyggda i plåtarna. Dessutom får man med lite tur en uppfattning om hur bockningarna ska utföras.
Klipp sen ut de delar som behövs, i den takt du behöver dem. Lösa delar ska läggas i nån liten burk eller skål eller nåt så de inte kommer bort. En tom dekoderlåda (Lenz) är perfekt. Var lite observant när du gör detta, det är lätt att slänga bort delar i tron att det är skräp. Spara gärna allt 'skräp' tills du har räknat över alla delar och matchat allt med byggbeskrivningen. Se också till att inte klippa bort flikar och flärpar som hjälper till vid monteringen! Med delarna utklippta, titta på vilka bockningar som ska göras. Mindre delar bockas med tång, långa raka bockningar blir bäst med bockningsverktyg eller kanske skruvstycke.
När du så har två delar som ska lödas ihop, se till att du kan hålla ihop dem med en hand. Den ena biten ska sitta fast i nåt eller läggs på nåt underlag som inte är så halt att den glider iväg. Masonit eller lödplatta exv. Den andra detaljen håller man fast med saxpincett, tång eller vad man väljer. Den RIKTIGA macholödaren håller givetvis med fingrarna... Det lite trixiga är ju att en hand kommer att vara upptagen med lödkolven, och i motsats till limning kan man inte lägga på tennet FÖRST, och sätta ihop detaljerna SEN. Det måste göras i ett moment.
Väldigt pedagogiskt(?), så här gör jag själva lödandet:
- Se till att flaskan med lödvatten eller syra är öppen och inom räckhåll. Penseln...?
- Se till att ha lödtenn utrullat så det går att plocka upp på lödkolven utan att behöva korsa armarna, ställa sig på huvud eller utföra andra onödigt akrobatiska övningar. Jag sträcker ut en sträng tenntråd på lödplattan så jag kan få upp lite, eller mycket, tenn på kolven genom att bara dutta lite lätt på änden av tennet.
- Håll detaljerna som de ska sitta ihop. Om det går, håll ihop dem med saxpincetten.
- Pensla på ordentligt med lödvatten/syra.
- Plocka upp tenn på kolven genom att dutta kolven mot tennet. Efter ett tag lär man sig dels hur mycket tenn man behöver för en viss storlek på fogen, dels hur mycket tenn man får upp vid duttandet.
- För kolven med tennet mot den indränkta blivande fogen.
- I bästa fall hör du ett kort 'fsss', dvs ett fräsande när vätskan kokar bort, samtidigt som tennet flyter ut och in i fogen. I bästa fall är allt ok, om inte kan man göra om proceduren, alternativt värma på för att få loss detaljen igen.
Värre är det egentligen inte, håll ihop bitarna på nåt sätt, pensla på lödvatten, plocka upp tenn på lödspetsen och för sen spetsen med tenn till fogen.
Vad är svårt?
Allt, innan man lärt sig, inget när man väl gjort det. Klysch, klysch...
Det finns en mental tröskel att ta sig över som nybörjare, för min del är den där gnagande känslan att jag nu 'kanske gör nåt fel som jag inte kan göra ogjort'. Väl förbi den punkten finns det några moment jag tycker är mariga, bland annat att:
- Löda ihop större delar, exv i tjock plåt eller stora gjutna delar.
- Löda fast mindre delar. Det gäller att få dit dem i rätt vinkel, på rätt plats osv. Ofta är det svårt att hålla fast dem på ett bra sätt.
- Att göra snygga bockningar är det allra svåraste! Det är därför ett bockningsverktyg för 895 spänn faktiskt kan ses som en hygglig investering...!
MEN, det här är absolut inget som inte vem som helst kan lära sig. Som bevis vill jag här peka på vad en nioåring kan åstadkomma i stort sett på egen hand. Hon har alltså gjort allt själv, lite hjälp att hålla fast bitar som ska lödas har hon fått men mer är det inte! Se det som inspiration eller som en utmaning. (Kan hon kan väl du...!)
Efterarbete
När man tittar på resultatet av sina första lödförsök är det lätt att bli lite missmodig. Man tror till exempel att man har 'tennkladd' (jmfr 'limkladd') över hela modellen, och att man nu behöver putsa, slipa, ritsa, karva, polera och blästra innan det blir bra. Men lugn bara! Det mesta som ser ut som kladd är ett tunt lager av tennrester som missfärgar mässingsytan men som i praktiken är så tunt att det nästan inte finns. Ett lager färg så är det borta!
Sånt man bör försöka undvika är tjockare tennlager eller tenn-kluttar på flata ytor. Jag brukar börja med att värma bort dem, dvs. på med lödvatten sen värmer jag med kolven så det går att stryka ut tennresterna mot en kant eller ett hörn där de antingen inte syns, eller också är lätta att fila bort med glasfiberraderare, smärgelduk eller fin fil. (Det finns också hjälpmedel som tennsug, lödfläta osv som hjälper till här men jag har aldrig själv använt nåt av dem).
Vad man bör göra när kolven svalnar och man känner sig färdig för dagen är att göra rent modellen. Det finns många alternativa metoder, vad de vill uppnå är att neutralisera syraangreppen från lödvatten/flussmedel. Så, det rekommenderas att gnugga med gammal tandborste under användande av Vim, mild tvållösning, flytande diskmedel, sköljmedel till diskmaskin osv. Att köra modellen i diskmaskinen har jag också sett exempel på.
Själv brukar jag emellanåt slarva med rengöringen eftersom jag ibland tycker jag har värre problem med tvålrester än med syrarester. Men rekommendationen är tveklöst att tvätta. Noga!