SS A25 - Mustangen


Inspirerad av en tråd på nåt av forumen plockade jag till en session på mässingsjuntan fram en av Swedtrams Mustanger.

Korgsidorna kommer i två delar, en främre och en bakre del, efter att ha lött dit dörrbladen på insidan av sidorna var det dags att böja till front resp. akter (heter det 'akter' på en spårvagn? Att böja till korgen gick oväntat snabbt och smidigt. Jag använde bara fingrarna och använde bottenplåten och taket som mallar.

När korgdelarna ska lödas ihop är det viktigt att sidorna blir raka. Det krävdes en del justering för att få korgen helt rak men i stort sett blev det väl ok till sist.

Ett bra tag gick åt att bocka till alla säten. Ett annat intressant moment blir att löda fast alla säten på golvet...

Efter att ha fått ligga och mogna ett tag blev det dags att ta nya tag med den här vagnen. Den här gången kom inspirationen från ett besök på Spårvägsmuseet. 

Bygget hade tidigare bromsats upp av en del osäkerhet runt hur drivboggien skulle fästas i korggolvet. Att planka den i instruktionerna angivna lösningen och skruva fast stora delar av plastplattan drivet sitter i kändes inte riktigt bra. Jag klippte bort själva boggiefästet och tänkte istället limma fast det på sin plats. Helst så att motorboggien kan plockas bort utan större ingrepp också.

Först filade jag upp golvöppningen så boggien kan svänga. De små svängskivorna kräver lite utrymme som synes.

Byggsatsen har väldigt lite i form av hjälpande anvisningar för golvhöjd och sånt och eftersom jag dels aldrig byggt nån spårvagn förr, dels vet alldeles för lite om förebilden, så det blev till att klura och prova om och om igen tills jag blev nöjd.

För att slippa förlita mig helt på att limmet sitter valde jag att löda på en liten säkring för boggiefästet.

När jag var hyfsat nöjd och säker på att boggien skulle hammna på rätt höjd löddes golvet fast. Några förstyvningar av fyrkantsprofiler (ingår i byggsatsen) löddes fast på underredet och dessutom i korgens överkant, ovanför fönsterraden.

Taket visade sig passa utmärkt vid en snabb koll. När jag hade riktat upp korgen och testade mer noggrant kan jag tycka att taket är en aning för kort, förmodligen beror detta på några småfel i bockningarna. Det kommer säkert lätt ordnas till med lite spackel, om inte problemet helt enkelt förvinner av att struntas i ett tag...

Nu måste en lösning för den bakre, odrivna, boggien listas ut. Hjulen som levereras med satsen är också lite för stora jämfört med hjulen på drivboggien, jag tänkte ersätta med rälsbusshjul från MRW. Hur boggien ska byggas begriper jag inte riktigt, baserat på ritningen. Se här till höger på beskrivningen. De delar som finns att tillgå syns på undre bilden till höger.






Efter att ha klurat ett litet tag, och fått benägen hjälp på forumen, fick jag klart för mig hur det var tänkt. Jag valde i alla fall en annan lösning genom att använda två av de byglar som syns längst till vänster på bilden ovan till höger.

Efter att ha brotschat upp hålen i boggisidorna lödde jag fast lagringarna. Sen lödde jag den ena bygeln på boggien och den andra på vagnsgolvet, efter att ha kollat att den hamnade rätt i höjd och sida.

Taket fästs med hjälp av tre långa skruvar. Jag lödde fast dem i taket för att sen skruva ihop det hela med muttrar underifrån. Därefter provmonterade jag hela vagnen för att kolla om nåt blivit fel eller otillåtet osnyggt.

Nöjd så långt började jag löda fast de sista detaljerna. Stötfångare, lamphus och växelspett fram (spettet kunde jag kanske ha väntat med, det sitter rätt utsatt). Jag skruvade fast kopplen också, mest för att se hur det ser ut - snyggt! Sen lödde jag fast de säten som kan sättas in, alla hittade sin plats men det blir luckor, på grund av på boggiens rörelse.

Det sista lödjobbet blir att löda in dekodern. Efter att ha provat om en normal H0-dekoder får plats, vilket den gör men inte utan att synas rätt väl, bestämde jag mig för att använda det som tycks ha blivit min 'standarddekoder', Digitrax DZ123.






Motorboggien är en sån där praktisk 'allt-i-ett'-variant som ställer till det så ordentligt när man ska digitalisera den. Som tur är ligger anslutningarna synliga, man behöver alltså inte öppna upp skalet för att komma åt att löda in anslutningarna. Mellan strömupptagningens poler satt en liten kondensator (syns på bilden till vänster) som jag knipsade av innan jag plockade fram kameran. Med det gjort knipsade jag av blecken till strömupptagningen och böjde upp ändarna. Sen var det bara att löda dit kablarna på rätt ställe. 

Kablarna på dekodern var lite styva så jag lödde tunnare kablar på motorboggien (den ska ju kunna röra sig fritt) och skarvade ihop dem med dekoderkablarna.

När paketet är färdigt är det bara att sätta in i vagnskorgen. Det kan också enkelt plockas ut när man vill göra det, för målning t.ex.

Fästet för motorboggien är vridet så att man måste vrida boggien till sitt extremläge samtidigt som man lyfter ut den för att den ska kunna plockas ut. Därmed är risken liten att den ska lossna under körning.

Underifrån ser vagnen ut så här, man kan notera att jag inte har nån strömupptagning på bakre boggien, jag hoppas jag slipper ångra det.






 

På undre bilden syns bl.a. den fantastiskt snygga strömavtagaren.

Strömavtagaren i närbild. Återstår just nu att lista ut hur den ska sitta. Att bara skruva fast den kan ju inte vara rätt, visst måste det väl finnas isolatorer och sånt? Hmm, måste klura lite alltså.

Målningen vållade också en del huvudbry, frågan tycks inte lika genomtröskad som diskussionen om SJ-brun där varje tänkbar pigmentkombination finns redovisad på nätet med för och nackdelar listade i god ordning. De bilder på spårvagnar man hittar kan ju peka på i stort sett varenda kulör som finns mellan illgrön och orange... Jag samlade ihop alla blå kulörer jag kunde hitta i min Humbrollåda, första tanken var att använda 47 till det blå och 147 till det grå.

Med lite eftertanke visade det sig att 47 kanske inte var den enda tänkbara. Och 147 hade ett blåstick som inte riktigt kändes rätt. Humbrols ljusgrå 28 är möjligen lite mörk men har en liten dragning åt brunt som känns bättre. Kanske...

I valet mellan de blå färgerna Humbrol 47 - 48 - 89 - 109 valde jag i första läget Humbrol 89.

Efter ett första lager är jag fortfarande lite tveksam. Det verkar inte riktigt så blått som jag skulle vilja ha det, möjligen att det behövs nåt lätt lager till av samma färg? Jag vill ju inte ha en för skrikig blå kulör heller. Ahhrgg, alla dessa beslut...

Jag bestämde mig till sist för att i alla fall testa att måla det ljusgrå utan att ändra på den blå färg som redan sitter där. Och nu har jag nästan bestämt mig för att bara lägga ett till tunt lager med samma färg. Både blått och ljusgrått. Men det ser redan nu rätt bra ut tycker jag nog.

Istället för ytterligare ett lager H89 blev det ett sprut med 47. En betydligt grällare blå att döma av färgprover och burklock. Resultatet blev detta:

Att det är skillnad mellan färgerna syns på undersidan där det finns kladd i båda färger, men utan direkt jämförelse är det svårt att säga att det är nån dramatisk skillnad. Det blev lite blåare men är ändå fortfarande lite lagom solblekt (jag var ju rätt nöjd med blekheten) och jag tror nog det får vara bra så här. Eller..?

Kommen så här långt vidtog lite grundforskning, dvs ett besök till Spårvägsmuseet. Några intressanta lärdomar:

- Innerväggarna är gröna. Men bara på släpet! Inne i motorvagnen är väggarna bruna.

- Den blå färgen kan se ut hur f:n som helst, beroende på ljusförhållandena. Att välja färg från foton är m.a.o. inte funkis.

Efter de här färglektionerna plockades spruta och färgburk fram igen, Humbrol 48 den här gången. Tredje gången gillt alltså. Dessutom fick väggarna sin bruna kulör, ett lager ljusgrått och ett lager klarlack senare är vagnen klar för dekalering. 

Eller dekalering förresten, här handlar det om gnuggisar, nåt jag aldrig har begripit vare sig hur eller varför. Jag gjorde ett tiotal experiment med bitar jag inte behövde för mustangen, hälften blev väl ok. Av ren utmattning bestämde jag mig till sist att det fick vara nog. 'Aldrig mer' blir mitt absoluta omdöme när det gäller gnuggisar...

Nå, med dekalerna på plats var det dags för lite småplock. Fönster klipptes till och limmades in, resenärer och förare likaså, vindrutetorkare, lyktglas ('Liquid glass' som senare målades benvitt från insidan), baklyse, strömavtagare och isolatorer.

När färg och lim hade torkat var det dags att fixa till skyltar och slutligen att skruva ihop det hela. Skyltarna yxade jag till i PowerPoint, de som kom med byggsatsen var inte riktigt skarpa tyckte jag, min skrivare är väl inte riktigt det heller men det blev betydligt bättre i alla fall.

Efter de första vändorna från Sofia till Roslagstull och tillbaks har även den här vagnen begåvats med den så vanliga nerlortningen från strömavtagaren.

Och med det är så den här skapelsen färdig!