Jag bygger den här byggsatsen precis som det är tänkt, helt utan egna påhitt eller idéer, jag följer alltså bygganvisningen i stort sett utan avsteg. Sekvensen ändrar jag lite, bl.a. väntar jag med limning tills jag är hyfsat säker på att jag inte behöver löda så mycket, (jag limmar fast all vitmetalldelar).
 
Hjulupphängningen baserar sig på de innerramar som följer med satsen. I beskrivningen står att man ska löda bussningarna i innerramarna med 1mm glipa, med hjälp av ett 1mm mellanlägg av aluminium. När jag byggde VVAs L23 och KA8 tyckte jag det blev lite trångt med bara 1mm, det kan kärva om man har otur. Den här gången tänkte jag ta till lite marginal så jag använde ett 1,5mm mellanlägg istället. Det blev bra, och bussningarna löper lätt och mjukt i slitsarna (som f.ö. måste filas upp något först). 

Emellertid blev det problem när jag testade med växellådan monterad. Den fick inte riktigt plats mellan de numer inpressade bussningarna, utan den bakre drivaxeln blev fastklämd.
 
Fram med den tunnare aluminiumplåten igen alltså. Jag lät de problemfria axlarna vara och justerade enbart den som sen blir drivaxeln, och efter att ha filat allt jämnt på insidan fungerar det nu som det ska.

För att främre löphjulen ska kunna svänga lite bättre, eller med lite större marginal, filade jag upp hjulurtagen i ramen innan jag lödde dit stänkskärmarna. Jag har för mig att jag hört att VVAs byggsats är baserad på originalritningar nedskalade till 1/87 och att det därför skulle vara trångt för hjulflänsar etc. Om det är sant vet jag inte men det känns lugnt att ha gjort urtagen lite större i alla fall.
 
Nästa steg är bland de svårare momenten under bygget tycker jag, nämligen att få till en bra strömupptagning. Det brukar rekommenderas att man löder nån form av kontakttråd eller -bleck, mässing, koppar eller fosforbrons, på pertinax som man sen limmar på nåt bra ställe.

En variant som Iain Rice rekommenderar i sin bok 'Locomotive Kit chassis construction for 4mm' (eller liknande) är att man bygger in 'strömbussar' i form av mässingstänger innanför hjulen, på vilka kontaktbleck och motoranslutningar löds fast. 'Bussarna' löds fast i pertinax/laminat som limmas på lämpligt ställe, exv nån av ramdistanserna. Mycket listig variant men precis som i VVAs tips bygger det på att man limmar. Och jag avskyr att limma, framförallt med epoxi. Jag känner inte att jag någonsin får riktigt bra och fasta fogar. Antingen håller det sig segt i oändlighet eller så släpper det lite sakta eller så litar jag helt enkelt inte på det. I det här fallet bestämde jag mig för att testa att löda bägge sidor med hjälp av dubbelsidigt laminat från Kjell & co. Så nu hänger min sinnesro på att det lövtunna kopparskiktet inte ska släppa från glasfiberkortet...

Baserat på tips ur Iain Rice' bok tänkte jag pröva att ge främre löpaxeln en centrerande fjäder. Funkar det inte som avsett är det ju bara att knipsa av tråden så det är ett rätt smärtfritt experiment att våga sig på. Jag lödde fast en ögla på en av ramdistanserna och en fjädertråd (fosforbrons) på löpboggin. Den fick en lite spännande bockning för att gå fri från skruven men gör nog nytta i alla fall. Det är lite fritt spel i mitten som kan justeras om det skulle visa sig behövas.

Så långt kommen var det dags att få lite färg på skapelsen. Eller färg och färg...lite svart i alla fall... Efter målningen dök det upp en jämrans massa kladd och klet och andra konstigheter. Men det ska nog gå att få fason på hoppas jag. Om inte annat bör väderbitningen dölja en del. Hoppas jag...

Efter att ha våndats och stånkat över vad som låg framför mig tog jag till sist tjuren vid hornen! Nu skulle dekoderjävulen lödas dit, och alla kablar och tåtar skulle banne mig passa också. Faktum är att det gick alldeles smärtfritt, och en provpassning visar att allt faktiskt passar till sist, även om det behövs en del pillande innan kablarna hamnar där de ska.

Att sätta på dekalerna kan vara lite pilligt när det är smått och måste passa ihop, siffrorna på skorsten och buffertbalkar exv. måste ju plockas ihop av ett par delar, dessutom ska det passas in noga. Hur jag sätter på dekaler kan man f.ö. läsa på en av tipssidorna.

Med stor spänning tog jag mig sen för att provköra underredet lite försiktigt. Det stod rätt snart klart att det inte gick helt rent, det var som om kvartningen inte var riktigt perfekt. Vilket ju borde vara omöjligt med Romfordhjul! Jag noterade att loket fastnade, eller kärvade snarare, två gånger per varv och började ana att koppelstängerna kanske inte var rätt monterade. Vid en noggrannare titt såg jag emellertid att koppelstängerna tar i den där biten varenué som syns på bilderna här. Tittar man noga ser man var färgen skavts av. Nästa steg blir alltså att fila/slipa bort lite från den där grejen jag inte vet vad den kallas. Sen borde det gå bra. På rakspår.

Några försiktiga fildrag senare (Dremel med kaptrissa...) var den okända grejen stympad och problemet löst. Nä, vackert ser det kanske inte ut, men det lär inte synas ett dugg efter målning och med lokkorgen monterad.

För att klara gång i kurvor måste man se till att inte främre löphjulet tar i stegarna längst fram. Det ser väldigt trångt ut men ställer jag loket i en snäv Peco Y-växel ser det ut att vara gott om utrymme. Vi får se hur det blir när jag kör chassiet i mina snävaste kurvor.

Jo, efter att ha limmat dit det som skulle dit, bättrat det som skulle bättra sig och tillfälligt gett upp om bromsrörelsen satte jag fart med att skruva ihop loket. Det visade sig att drivet ville ha lite mer utrymme än vad som fanns tillgängligt. Axeltapparna på bakre drivaxeln tog i vattenrören under hytten, dessutom behövde spåret på insidan av bakre buffertbalken slipas upp lite. (Markerat på bilden nedan till vänster).

Något värre att reda ut är att det finns en kortslutning nånstans i loket. På den högra bilden nedan syns strömupptagningen. Ser kanske lite farligt ut men jag är rätt säker på att felet inte finns där utan möjligen i nån av motoranslutningarna.

Efter att ha lött på en bit tråd på den avknipsade stegdelen limmades steget i boggin. Det här var ju inte riktigt vad jag ville från början, men får man inte som man vill så får man väl vilja som man får... Innan den sista färgbättringen ser det ut så här, och nu klarar det här loket alla rimliga kurvradier och faktiskt ner till 45 cm i alla fall.

Kortslutningen hittade jag också, och efter montering och inkörning har loket gjort god tjänst på ett antal modulkörningar. 

Nu är det så lyckligt att jag faktiskt har en J-lokbyggsats till. Den ska få underrede/driv från Thomas Johnsons T.J.-Modell. Drivet ser finfint ut och att döma av det lok Thomas demonstrerade på ett av Bankalasen i Skövde är jag övertygad om att kommer gå som en dröm.
  
Vänstra bilden visar T.J.drivet, till höger mitt underrede byggt efter VVAs anvisningar med engelsk växellåda (Branchline?) och Mashimamotor. Drivningen till vänster ska alltså byggas in i ramen som följer med byggsatsen.