En liten redogörelse av mina intryck efter att ha ställt iordning min T21:a.
 
Efter att ha lyft fram loket visade det sig att några delar hade ramlat loss. Min första tanke var att det handlade om vårdslös hantering. En närmare koll visade att det nog snarare handlar om en överdriven försiktighet med limmet när delarna monterats. Eller kanske fel lim, jag vet inte men använder själv ca-lim för att montera delarna igen.

På bilden till höger ser man i alla fall en oemotståndligt vacker lokfront. Härligt smäckra slangar och ett vackert fungerande skalkoppel, dock ofjädrat.
 
Under digitaliseringen togs inga bilder tyvärr, jag följde vid demonteringen i alla fall i stort sett gången som anges i Björn G's utmärkta tråd på SvMJF. När främre huven skulle monteras tillbaka visade det sig att kontakten på den valda dekodern (Digitrax DX123) var alldeles för bastant för att få plats under huven. Lösningen jag valde var att löda bort trådarna från kontakten och löda fast dem direkt i lokets kretskort istället. Lite pilligt men inte alltför svårt.
 
När huven var på plats igen var det dags att göra en ny genomräkning av de lösa delarna. En av plogarna pillade jag loss själv när jag skulle kolla hur hårt den satt. Det gjorde den alltså inte...

Innan jag limmade fast plogarna igen passade jag på att böja fästena för att slippa ha dem parallella med buffertbalken. Plasten var mjuk och följsam så det var inget problem att böja till en något rättare vinkel.

Innan hytten monterades tillbaka målade jag förarborden och golvet. För att ge ett lite rörigare intryck (och lokföraren nåt att göra vid tillfälliga standon) lade jag in ett par tidningar (FiB Aktuellt och GT) och en kopp kaffe. Till sist limmades lokföraren in efter att ha fått benen något avkortade.

Med en annan dekoder än den jag valde verkar det f.ö. som om man kan få innerbelysning i hytten. Lysdioden sitter i den öppning som skymtar på bilden ovan till höger. Jag sparar den lilla finessen till framtida generationer, egentligen tycker jag det är en sån där leksaksfunktion som jag gärna slipper. (Även om jag å andra sidan älskar alla lekfunktioner som lyckas komma i min väg).

Innan jag monterade ihop det igen provkörde jag loket och ställde in dekodervärdena så att det nu går alldeles perfekt. 
 
Innan loket tas i trafik är det några grejer till som måste ordnas. Slickepinnarna (nä, jag får nog spö om jag kallar dem A-ändesskärmar, så det gör jag inte. Den här gången...) ska limmas fast efter att de saknade gula linjerna målats dit. Dessutom måste plogarna och buffertbalkens baksidor målas svarta.

Med detta känns det som om jag är klar, (förutom TB-byglar som jag monterar senare).
 
Så vad tycker jag om det då? Jo, det är helt klart en av de snyggare lokmodeller jag har, dessutom med rätt avancerad teknik under skalet. Samtliga axlar är balanserade och gummihjul slipper man, allt pekar på att loket blir en riktig hit. Samtidigt är det svårt att inte tycka det är lite knäppt att det inte levereras med dekoder redan monterad. Det skulle spara mycket humör i MJ-Sverige. Att delarna i godispåsen är limmade vid leverans men med ett lim som inte biter eller använts tillräckligt mycket av är också att be om PR-problem. Men vet man bara från början att man får nån timmes trevligt pyssel med pincett, lupp och lim innan det är klart så ska inte den här pärlan göra en besviken.