Oa - RimboGrande
 

Äntligen! För att citera kulturgiganten Gert Fylking...
 
Den här byggsatsen har jag väntat ivrigt på sedan den först visades som 'kommande' hos RimboGrande. Det handlar om SJs treaxliga variant av O-vagnen, i första hand tänkt att transportera stridsfordon kors och tvärs genom riket. Med en lastförmåga på 39 ton (O-vagnen tar 21,5t) kunde den bära allt Sverige hade i den vägen, till 1953 då Centurionvagnarna på 50-54 ton började dyka upp.
 
Byggsatsen innehåller det man behöver med undantag av koppel. Tråd och dekaler ingår alltså men ville inte vara med på bilden.

Lydig som jag är tar jag fasta på förmaningarna om att följa bygganvisningen och inte hitta på egna påhitt med ordningen man sätter ihop delarna. Det första är att bocka till ramplåten. Det är några långa och raka bockningar som ska göras och ett bockningsverktyg känns bra att ha tillgång till. Jag utesluter inte att det går att få lika bra på nåt annat sätt, men probatum est!

Av bara farten använde jag verktyget till några mindre bockningar också, att bocka buffertbalkarna hade kanske gått med tång men det var svårt att göra snyggt eftersom jag inte fick tag med tången över hela bredden.

Med alla bockningarna klara var det bara att lägga dit några delar till och löda ihop det hela. På bilden till höger är det ännu inte lött, om nu någon undrar var lödtennet blev av...

Hjulupphängningen är mycket snillrik, och jag misstänker att RimboGrande är rätt nöjda själva. I princip ligger vagnen på en 'boggie med löpaxel'. På ett listigt sätt passar allt ihop och med hjälp av några (tills man kommit så här långt obegripliga) 'klossar' blir hela konstruktionen trepunktslagrad. Snillrikt var ordet!

Här är tre små bilder som visar hur löphjulsvaggan löds. Eller om man så vill, de tre stegen vid mässingslödning. 
1- Se till så delarna är där de ska vara, 2 - ha på flödigt med lödvatten/fosforsyra, 3 - på med kolv och tenn.

Nästa steg är att fästa bromsblocken och triangelstagen.

Jaha, och hur funkar det då...? Jag petade ihop hjulupphängningen, utan att löda ihop nåt, och provrullade på en bit Pecoräls. Kurvradien tycks i det här skedet kunna närma sig 25cm utan att nåt hjul spårar ur, så där lär inte dyka upp några problem på normala radier på 50cm och uppåt.

Bilden ovan till vänster visar verkligheten, det är inget fototekniskt perspektivfenomen som gör att kurvan ser sådär skarp ut!!

 

Nästa steg är att löda ihop stolphållarna. Det här lovar att bli det mest tidskrävande på hela vagnen. Till 18 stolpar ska tre pyttesmå delar bockas och lödas ihop. På rätt ställe, rakt och snyggt...! Kräver sin man antar jag innan jag börjat. Delen överst på högra bilden ska bockas på fyra ställen och sen passas in i lustigt formade urtag i ramsidan.

I hopbockat skick är den här delen c:a 2x3 mm. Och den ska alltså bockas till och passas in 18 gånger...

Jag ska erkänna att jag bävade lite inför det här jobbet. Och visst, det tog sin tid men när man väl fick in schwungen var det egentligen bara finjusteringen som var svår. Fast pilligt var det, bitarna är inte stora...!

Nästa steg, alltså ännu inte det sista, blev att löda fast stolparna. Med lite lätt justering hamnade de flesta som de skulle. Med ena sidan lödd såg det ut så här.

Med stolparna fastlödda kunde de sista delarna i stolpfästena lödas fast. Gavelstolparna löddes också fast, ett väldigt pilligt jobb som jag såhär i efterhand undrar hur fasen jag kunde lyckas med...

Sen är det bara att löda fast lämmarna, först gavlarna, sen resten av sidolämmarna. Och plötsligt ser det nästan färdigt ut...!

Det riktiga småpillret hade jag inte stött på än upptäckte jag när det var dags att fästa bindöglorna i buffertbalkarna. 'Märlorna' av 0,3mm tråd ska pillas in i mikroskopiska hål i buffertbalken, fyra i varje ände. Och de är inte stora!

Och tyckte man bindöglorna var mariga så fick man verkligen vad man tålde när stolpmekanismen i gaveln skulle monteras! Det tog nästan två timmar att löda dit två såna där pyttesmå mojänger som ni (knappt!) ser på buffertbalken, längst ut mot gaveln. Består av fem delar, den största c:a 5mm lång och 1mm bred. Som tur är finns det med extra delar för den som inte har tur och hittar det som sprätter iväg under det här momentet.

Jag har numer bestämt mig för att löda fast TB-bygeln när det går, och för att justera in höjden på kopplet (och buffertarna!) använder jag en koppelmall som MRW sålde för ett antal år sen. Mycket praktisk grej för injustering av bygel och krok, dessutom en stor hjälp när man limmar fast bygeln med epoxi. Löder man finns det ju ingen torktid.

Nu känns det verkligen att det är nerförsbacke, bara enkla och roliga moment kvar. Att löda dit de utsökt gjutna fjäderpaketen var en ren fröjd! Fjäderhänkena passar med klämpassning och det är nästan som om man kunde struntat i att löda överhuvudtaget.

Jag lödde dit dem i alla fall och fortsatte med bromsmojängerna, utom vitmetallbitarna som jag försöker limma dit först  när all lödning är avklarad. Ok att det är lite mer tennkladd på min vagn men förutom det ser mina bilder nästan exakt ut som de i byggbeskrivningen. Ja, jag är rätt nöjd så här långt...

Med de tre vitmetallgjutningarna limmade ungefär där de ska sitta är det bara att maska glidytorna, sen ska det vara klart för målning.

Innan målningen smällde jag ihop vagn nummer två. Efter att ha byggt färdigt en vagn satt handgreppen betydligt enklare och även om det inte kan betraktas som ett okomplicerat bygge så märktes det tydligt vilken nytta man har av att ha byggt en vagn redan.

Några lager SJ-brun, sen kan dekalerna sättas dit.

Innan det blir dags att fundera på hur de här vagnarna ska väderbitas återstår två trixiga moment. Dels ska hjulen monteras och fås att rulla bra, dels ska man klura ut vilken färg man ska ha på flaket. Färgvalet tycker jag är knepigt av två skäl, dels vet jag inte vilken färg flaken fick i verkligheten, dels slår min färgafasi till så hade jag vetat hur det skulle se ut i verkligheten hade jag i alla fall haft svårt att omsätta det i modell. Nå, jag blandade ihop ett litet gäng färgkluttar och strök på, resultatet blev väl...ja, i alla fall bättre än SJ-brunt. I vanlig ordning hoppas jag att en framtida väderbitning ska rätta till all världens problem.

Att få hjulen att rulla lätt var inte helt enkelt, lagringarna är inga problem utan det är bromsbackarna som gör sitt jobb helt oombedda. Fem minuter per vagn senare funkade det bra. Åt ena hållet. Fem minuter senare verkade det fungera som jag ville och det var dags att ta leveransfoton. Vagnarna är nu med andra ord att betrakta som färdiga!

Bland de roligare byggen jag har stött på, kan varmt rekommenderas till den som är intresserad av ett stundom mycket pilligt, men samtidigt väldigt kul bygge. Nästan synd att det är över faktiskt (man kanske skulle slå till på ett par till...).