Med den här stugan som verktyg ska jag visa hur man snabbt och med enkla medel kan bygga en husmodell efter egen förebild. Det handlar alltså inte om att bygga en byggsats utan att skapa byggsatsen själv. Först som sist ska nu påpekas att alla genvägar man vill ta är ok. Plocka delar där du hittar dem och använd halvfabrikat så mycket du orkar. Det finns absolut inget egenvärde i att göra det besvärligt för sig!

Innan man påbörjar sitt bygge bör man bestämma sig för vilken ambitionsnivå man vill lägga sig på. Det finns lyckade exempel på allt ifrån enkla målade frigolitstycken till utsökt modellerade modeller in i minsta detalj, ibland sida vid sida på samma anläggning. Det finns följaktligen metoder som kan ge både det ena och det andra resultatet. Allt beror som ni säkert förstår inte på den enskilda byggarens färdigheter, utan mycket hänger på just ambitionsnivån.

Val av ambitionsnivå hänger mycket ihop med det avstånd det är tänkt att man står på när man betraktar modellen. En del modeller tål att man tittar på dem med lupp, de ska ju stå väldigt nära för att komma till sin rätt, andra mår bäst av en halvmeters avstånd eller mer. Det som står en meter från betraktaren behöver inte vara mer genomarbetat än att det ser bra ut på det avståndet! Jag vill nog mena att ett bra mått på kvaliteten på ett modellbygge kan anges i det avstånd på vilket modellen ser bra ut. Mina byggen klarar f.ö. sällan ett avstånd på mindre än 50-75cm, nåt jag är nöjd med.
 

Steg för steg kan ett typiskt bygge se ut så här:

1. Välj förebild
2. Skaffa/skapa ritning
3. Hitta lämpliga fönster
4. Välj material
5. Skär till väggar med öppningar för fönster och dörrar
6. Limma ihop väggarna
7. Måla fasaderna
8. Fäst fönster
9. Skär till tak
10. Detaljera

Mitt sätt att bygga hus utgår från postulatet ’wysiwyg’. Dvs. ’det du ser är vad du får’. Implicit gäller alltså att det du inte ser inte heller finns där! Jag bygger alltså oftast bara väggar med tak. Golv, ja ibland, framförallt mellan våningar. Inredning händer att jag bygger men då ska det vara något speciellt och då kompletterar jag gärna med en enkel belysning. Att sätta in några innerväggar med enda syfte att hindra att man ser rätt igenom huset är å andra sidan lätt gjort och kan vara värt mödan.
 

Förebilden för det bygge som skildras i artikeln är ett litet charmigt torp som i verkligheten står i närheten av Tierp.

Förebilden kan väljas helt fritt, vilket jag tycker är den största charmen med att bygga från scratch. Så, välj antingen ut ett verkligt hus du känner för att bygga och samla sen så mycket bilder, ritningar etc. du orkar, eller fantisera själv ihop en byggnad du tycker du behöver/vill ha i modell.

 
Jag brukar alltid se till att ha en ritning på den byggnad jag ska bygga. Det innebär alltsomoftast att jag ritar en ritning själv. Antingen blyerts på rutat papper (alltid rutat, linjerat papper är töntigt och borde förbjudas!), eller på datorn. Jag brukar använda PowerPoint, för att jag har tillgång till det och för att jag kan använda det tillräckligt bra för att rita byggnader. Det handlar ju egentligen oftast bara om att rita en massa rektanglar och trianglar så behovet att investera, och lära sig, någon 'riktig' CAD-vara för enbart det här ändamålet är absolut lika med noll. Och som sagt, blyerts och rutat papper duger lika gott!

Efter en rätt slarvig uppmätning (stegning…) av förebilden skapas en ritning i Powerpoint. För att vara säker på att måtten blir korrekta brukar jag lägga in en ’testruta’. Om testrutan är lika stor på utskriften som jag har ritat den på datorn vet jag att alla andra mått stämmer.

 När jag ritar upp ett hus vill jag ha ritning på allt jag sen ska bygga. Dvs. alla väggar (frestande att skriva 'fyra väggar' men det räcker sällan med fyra), en planritning uppifrån och dessutom ofta en interiörritning/rumsplan. Jag gör ofta en sån även om huset är ren fantasi, för att det är kul, för att jag tänker bygga en interiör eller för att se om/hur/att huset skulle fungera i verkligheten.

 
Det som i första hand begränsar de arkitektoniska ambitionerna för mig, i alla fall än så länge, är tillgången på lämpliga fönster.

Att lära sig hantera dragstift eller smal tejp rekommenderas starkt, även om jag inte kan hjälpa till med några handfasta råd! För den som vill veta mer om tillverkning av dragstiftade fönster finns bl.a. en bra redogörelse för hur Göran Tholin beter sig på Youtube.

Den som lär sig tillverka fönster själv med hjälp av klarplast och tejpremsor/plastremsor eller dragstift uppnår en avsevärt högre frihetsgrad i sitt husbyggande. Man behöver då alltså inte anpassa sitt bygge efter de fönster man hittar. Men till dess, nöj dig med vad du får tag i och anpassa ditt bygge efter det.

Innan man helt låser sig för vad som ska byggas kan det alltså vara en god idé att undersöka utbudet av lämpliga fönster som kan användas utan egentillverkning. Man kan bl.a. hitta fönster i mässing (Rimbo Grande...), vitmetall (TeknoBygg), kartong (Epoke Modeller...) och plast (finns olika varianter hos din hobbyhandlare, eller råna nån lämplig byggsats du inte är så intresserad av).
 

Låt mig lite kort beskriva alternativen:
 

Plastark finns med allsköns mönstring, exempelvis. locklist, fjällpanel, vanlig brädmönstring och släta ark. Dessutom finns ett stort sortiment lister och profiler i alla upptänkliga former och dimensioner. Det finns med andra ord knappast någon begränsning för plast som material, däremot finns materialpuritaner som menar att ett trähus inte får rätt atmosfär om det inte även i modell byggs av trä. Jag håller väl inte riktigt med men har respekt för synsättet.

Skära i plast görs lämpligen med hjälp av stållinjal och en skalpell eller hobbykniv. Med linjalen som anhåll, skär lätt ett antal gånger tills materialet kan knäckbrytas utan att ta skada. Skär inte genom plasten med ett grovt snitt utan skär lätt flera gånger.
 

Tack vare leverantörer som NorthEastern finns inte några begränsningar för den som vill bygga i trä heller. Vill man bygga ett trähus från originalritningar kan man köpa virke i exakta skaldimensioner och bygga i lösvirke. Eller så kan man ta en genväg och bygga med hjälp av färdigfrästa träflak med, precis som för plasten, så gott som obegränsat urval.

När trä ska kapas kan man använda såg, kniv (skalpell/hobbykniv/brytbladskniv) eller - faktiskt - sax. Såg är oftast onödigt för klenare trälister/-flak, att skära funkar oftast bra. Samma metod som för plast, flera lätta snitt, brukar funka bra och ger finare snittytor än ett enda snitt som lätt flisar upp träet.
 

Kartong är ett mycket billigt, lättarbetat och användbart material. Den kartong jag använt mest kommer från baksidan av vanliga kollegieblock. Några gånger har jag använt tjockare kartong med i mitt tycke lyckat resultat. Framför allt för att efterlikna putsade väggar funkar blockens kartong mycket bra. De dyrare kartongsorterna är ofta också betydligt finare i strukturen och måste i mitt tycke bearbetas för att bli trovärdiga, i alla fall i H0-skalan För N misstänker jag att finkartong med ett lager matt färg blir alldeles utmärkt, men det VET jag alltså inte.

Tunnare kartong klipper man bäst med en bra sax, jag har snöat in på små saxar från Fiskars men det finns säkert andra alternativ som funkar lika bra. Vill man inte klippa, det finns tillfällen då man inte kommer åt bra med sax heller, där är en skalpell eller hobbykniv användbar, för att inte säga oundgänglig. För tjockare kartong är saxen oanvändbar, sån skär man med hobby- eller brytbladskniv. Alltid med stållinjal som anhåll.
 

Kapaskiva, Foamcore eller Cellpannå – kärt barn osv. - är en 3-5mm tjock skumplastskiva täckt med papp på bägge sidor (varianter på det här temat finns). Skivorna fungerar ungefär som dyrare, tjockare kartong men är dels betydligt lättare att bearbeta, dels ganska stabila.

Precis som med vanlig tjock kartong skär man Kapaskivan med kniv och återigen tar man hjälp av sin  stållinjal för att få raka snitt.

Med ritningen som grund skärs/sågas/klipps väggarna i nästa steg ut i rätt mått. Först markeras väggarnas konturer och även fönstrens och dörrarnas läge på materialet.

Med utgångspunkt från ritningen markeras väggar med fönster och dörröppningar på det valda materialet, i det här fallet ett profilerat plastark. Därefter skär eller klipper man ut väggarna.

Väggarna skärs eller klipps ut efter markeringarna.
 

När väggarna är utskurna skärs öppningar för fönster och dörrar ut efter markeringarna. Fönster- och dörröppningar skärs ut med skalpell eller kniv. Börja skär i hörnorna och låt snitten mötas i mitten. Hellre flera lätta snitt än ett enda djupt. Och använd en stållinjal som anhåll.

Ibland är det bättre att öppna upp fönsteröppningarna innan man skär ut väggdelarna, framförallt om öppningarna sitter nära väggarnas kanter.
 

Om man använder plast för sina väggar kan man skära ett kryss från hörn till hörn, genom att sen skära en lätt skåra längs fönstrets ytterkanter kan man sen trycka ut triangel efter triangel med en snygg öppning för fönstret som resultat.

Det lönar sig att vara hyfsat noggrann när man skär ut fönsteröppningarna, i viss mån kan man dölja felskär, sneda öppningar osv när fönstren monteras, i alla fall om man monterar fönster med fönsterkarmar från utsidan men är man noggrann från början minskar risken att det blir skevt i slutänden. Om man bygger ett hus med fönster som monteras inifrån, något man i allmänhet gör om man bygger hus med putsfasad, är en snygg och rätvinklig fönsteröppning något som i högsta grad styr slutintrycket. Man bör vara medveten om att ögat noterar sneda fönster med oroväckande lätthet.

Väggarna färdiga för limning.

 När väggarna är färdiga och innan de målas vill jag limma ihop dem så huset ser ut som ett hus. Om man har tänkt till när man gjorde ritningen har man nu klart för sig hur hörnen ska limmas ihop. Jag brukar f.ö. använda vanligt vitlim till all limning utom för plast. Plast limmar jag med nagellacksborttagare (oparfymerad!). Samma sak som flytande plastlim men med ett fasansfullt mycket lägre literpris. Appliceras enkelt med valfri liten pensel.

Väggarna limmade med plastlim (nagellacksborttagare). Var gärna noggrann med att få hörnen rätvinkliga.

Hörnen förstärks med exempelvis lite tjockare lister eller tillskurna vinklar (rätvinkliga!). Om man har ett vattenkänsligt material i väggen och har tänkt sig måla med vattenbaserad färg är det dessutom utomordentligt viktigt att staga upp eller förstärka väggen. Limma förstärkningar i både över- och underkant för att i möjligaste mån undvika att väggarna slår sig.

Som hjälp att få hörnen rätvinkliga limmade jag den här gången små vinklar av överbliven plast. Förutom att staga upp hörnen kommer de också fungera som stöd för innergolven.

Om man bygger ett hus med putsad fasad är det en bra idé att lägga på ett lager spackel innan målningen. Välj någon sorts sandspackel, det är bra om det dels har lite grövre struktur, dels är väldigt lättslipat, två egenskaper som brukar följas åt. Med hjälp av spacklet kan man se till att hörnen blir snygga och utan springor, dessutom grovar man till väggstrukturen, (något som behövs framför allt om man använt finare, dyrare kartong).

Innan man ger sig på slutkulören som huset ska ha kan det vara en god idé att grundmåla hela härligheten. Jag brukar använda vanlig ljusgrå grundfärg/primer. En sån funkar som impregnering av väggen och minskar risken för att huset skulle slå sig om man tänkt sig kombinationen trä eller kartong och vattenfärg. Vidare hjälper den färgen att fästa på det limkladd som alltid uppstår. Vattenbaserad färg fäster nämligen inte alls, eller väldigt dåligt, på torkat vitlim.

Det viktigaste när man målar fasaden på sitt hus är att alltid använda matt färg. Alltid. Matt. Färg. Kulören väljer man ju själv och verkligheten överträffar ibland den mest vildsinta fantasi, tänk dock på att det du bygger nog ska passa in i en miljö och att den miljön kanske mår bra av att man väljer dämpade färger.

Utan att vara särskilt vetenskaplig i frågan tycker jag i alla fall att en enkel blandning av klarrött och svart (försiktig med det svarta!) ger en hyfsat bra approximation av vanlig faluröd färg. Jag använder Vallejo som är vattenbaserat (luktfritt) och helt matt men det går bra med vilket fabrikat som helst bara det blir matt i slutänden.

Vilken sorts färg man använder är alltså inte så viktigt MEN som sagt, att blaska vattenfärg på en obehandlad kartong eller trävägg är att be om problem med att väggen slår sig.
Efter att ha limmat ihop väggarna kan man sen montera eventuella utbyggnader och övriga väggdetaljer som lister, knutbrädor etc. av tunnare plast, trä eller kartonglister innan målningen. (Notera att om exempelvis. knutbrädorna ska ha avvikande färg än väggen kan det vara idé att vänta med monteringen till efter målningen av väggen).

Knutbrädor av tunna plastlister limmas i hörnen och trimmas till efter torkning. Detta gör jag efter målning av husfasaden.

Oavsett hur fönstren och dörrarna är beskaffade tycker jag man ska montera dem målade på eller i en målad vägg. Att montera lösa fönster- eller dörrfoder kan bli mycket snyggt men det är lite överkurs för den här artikeln. Alltså, jag limmar färdiga och målade fönster och dörrar, i plast, mässing eller kartong. Utanpå fasaden om inte huset jag bygger har en putsad fasad, då monteras fönstren lämpligen inifrån. Limmet jag använder är fortfarande oftast vanligt vitlim. För plast mot plast emellertid plastlim (i mitt fall då i form av nagellacksborttagare).

Fönstren, som i det här fallet är av kartong, limmas fast med vanligt vitlim. Inte för mycket lim, det blir ju blankt när det torkat och det ser INTE snyggt ut på fasaden. Små limpluttar som pyser ut när fönstren sätts på plast pillas bort med en tandpetare innan limmet torkat.

Att limma ’glas’ i fönstren är ett måste, jag brukar använda plast, i form av genomskinliga plastark från hobbyaffären eller billig klarplast från diverse förpackningar man drar hem från mataffären. Om fönstren ska monteras inifrån är det inga problem att limma fast även glaset inifrån i efterhand. Monteras fönstren utifrån kan man välja att limma glaset innan montering av fönstren, eller att göra det inifrån efter att fönstren limmats på plats. Jag föredrar att limma glaset inifrån, framförallt eftersom glaset måste passas in i fönsteröppningen så att fönstret inte glipar. Limmar man glaset på ett löst fönster är det sen inte säkert att glaset passar in i öppningen man skurit i väggen.

Här vill jag passa på att tipsa om ett bra lim för limning av glas, eller ”glas”. Canopy Glue heter det, hittas hos affärer som säljer radiostyrda flygplan. Det är i grunden en form av vitlim men är aningens mer klibbigt och torkar sig i stort sett helt glasklart.

Oavsett vilket ytmaterial taket ska byggas av i slutänden gör jag ett ’provtak’ av papp eller kartong. Det är lätt att klippa till rätt form och storlek, klipper man bort för mycket klipper man bara till en ny bit med den misslyckade som mall. När man är nöjd med hur det ser ut och passar kan man använda provtaket som skärmall för det slutliga taket. Man kan också med fördel använda provtaket som innertak och limma det slutliga ytskiktet direkt på detta. En bra idé särskilt om ytskiktet består av något tunt material som annars lätt slår sig eller sackar.

Provtaket görs av tunn kartong som är lätt att klippa till och finjustera.

Att skära till taket är alltså något jag gör först när själva husets form är färdigbyggd. Jag tycker det är lättare att få formen och vinklarna rätt när man har facit att jämföra med snarare än att lista ut/räkna fram allt sånt i förväg. Om huset är vinklat och taket följaktligen också måste vinklas i flera ledder är det än viktigare att vara noggrann med provtaket.

I verkligheten är väl de vanligaste taken klädda med tegel, plåt eller takpapp, inget av dessa alternativ är särskilt svåra att efterlikna i modell, däremot är det ibland svårare att få till färgsättningen så resultatet blir realistiskt.

Tegeltak i de vanligaste mj-skalorna finns att köpa som plastark från många håll, Vollmer och Auhagen är två fabrikat som har fungerat för mig men är bara exempel på vad som finns tillgängligt. Dessutom finns ett enklare alternativ i form av präglade och färgade kartongark, exempelvis. från Teknobygg, som i många fall är fullt tillräckligt för ett gott resultat.

Exempel på olika takmaterial. Här syns ett par olik varianter på tegelpannor i plast, TeknoByggs präglade tegel i papp och plastark för att efterlikna plåttak. Underst det plastark ’korrugerad plåt’ jag tänker använda för att efterlikna min förebilds eternittak.

Plåttak blir snygga om man kan få till de karaktäristiska falsarna på ett snyggt sätt. Jag bygger plåttaken i plast, framförallt för att det är lätt att limma fast tunna lister som efterliknar falsarna. Ett alternativ är de färdiga förpackningar med plastark med frästa spår där man limmar in tunna lister. Finns att få tag i med olika breda mellanrum mellan falsarna.

Tak som täckts med korrugerad plåt kläs med profilerad plast med den korrugering man föredrar. Det kan vara värt att titta på baksidan av plastark som har en annan mönstring på framsidan. Ibland finns en snygg plankning på ena sidan och en lika snygg korrugering på andra.

Takplattor klipps till och provas ovanpå provtaket. I det här skedet insåg jag att det skulle bli bäst att använda provtaket som underlag för det annars rätt sladdriga plasttaket.

Om taket ska vara klätt med takpapp kan man gott använda sitt provtak som det är. Det enda som behövs är då att klä det med ’takpapp’. Takpappen åstadkommer man exempelvis med remsor av sårtejp eller tepåsar för att bara nämna de varianter jag själv provat. Viktigt är att staga taket ordentligt eftersom det inte blir snyggt med ett tak som slår sig. Jag har råkat ut för att ett färdigmålat tak mest liknat en ostskiva som legat i solen en förmiddag. Inte snyggt och bara att göra om. Att grundmåla taket med primer på sprejburk är även här en bra idé som minskar risken att taket ska slå sig vid fortsatt målning med vattenbaserade färger.

Taket utprovat, inpassat och färdigt att limma på plats. Vitlim igen…

Att lyckas med målningen av taket är ju viktigt eftersom man oftast tittar ner på huset när det väl placerats på modelljärnvägen. Här vill jag uppmuntra till en nedtonad färgsättning, undvik grälla oranga (tegeltak) eller gröna (plåttak) toner. Även om taket är ett ’svart’ plåt- eller papptak, undvik svart färg! Tegeltak har oftare en ’hudfärgad’ ton än orange, svarta tak är faktiskt ljust grå snarare än svarta. Börja med en ljus kulör och mörka ner efterhand med successivt mörkare toner. Och låt hellre taket bli för ljust än för mörkt!

Efter att taket är målat och fäst måste man i 9 fall av 10 montera vindskivor. Dessa gör jag av plast- eller trälist som jag målar innan montering.

Detaljer som kan eller bör läggas till härnäst är sånt som ger karaktär, bryter upp vad som kan se lite 2-dimensionellt ut och kan ge mycket effekt för en måttlig investering i tid och pengar. Det här kan också ses som exempel på hur den valda ambitionsnivån styr hur mycket energi och tid man vill välja att lägga på sitt bygge. Det här avsnittet kan alltså till viss del sägas våldföra sig på syftet med den här artikeln…

Skorstenar, ventilationsrör och andra pluttar på taket.

Skorsten kommer man inte undan om huset ska bli trovärdigt. Det finns vackra gjutna skorstenar att köpa från bl.a. TeknoBygg och Rimbo Grande men man kan lätt bygga en själv. I exemplet här har jag använt en bit balsalist som jag har klätt med tegelmönstrad plast. Till sist lade jag på ett tunt lager spackel för att efterlikna min förebilds slammade skorsten, det är ju annars ett alls icke nödvändigt moment. På toppen slutligen en (eller i mitt fall två) avslutande bitar plast som limmas och målas i lämplig färg, exempelvis. nån mörk grå nyans.

Utanpå en balsabit limmas tegelbitar som först skurits till för att passa takvinkeln.

Skorstenen på plats efter att ha bestrukits med ett tunt lager sandspackel. Vad som återstår är plåtskoningen som är tänkt att göras med pappersremsor som täpper till ev. springor mellan skorsten och tak, precis som på riktigt.

Ventilationsrör görs enkelt av plaströr (sugrör kan funka men är ofta svåra att limma av nån anledning) eller mässingsrör. Kapa till, gör ett hål i taket och limma fast.

Den här bilden på en modell av Läggesta stationshus visar några exempel på ventilationsrör och vilken effekt det ger att bryta upp en annars rätt monoton takyta.
 

Hängrännor och stuprör

Det här brukar jag betrakta som lite överkurs, något som kanske är fel sätt att se på saken. Faktum är att det är något som lyfter intrycket i avsevärd grad. Jag har praktiserat ett par olika metoder. För hängrännor har jag använt halvrunda plastprofiler från Evergreen eller Plastruct som limmas direkt mot takets avslutning. Ett annat alternativ är de hängrännor i mässing som TeknoBygg säljer. Dessa har fästen som kan limmas under taket eller mellan ev. innertak och takbeklädnaden. Stuprör kan tillverkas av 1 eller 1,5 mm rundstång i plast eller mässing. Använder man plast kan man i allmänhet limma stupröret mot huset, mässing bör fästas med hjälp av tunn mässingstråd som löds runt röret.

De hängrännor som syns på den här bilden är tillverkade av halvrund plastprofil som limmats mot taket. Stuprören är också av plast men kan lika gärna tillverkas av mässingstråd.

Takstolarnas förlängning

Takstolarna har i allmänhet en förlängning som syns under det utskjutande taket, ofta både på sidorna och på gaveln. Kapa till av plast eller trälister och limma under taket.

Gaveln på det här stationshuset visar hur riktigt framträdande takstolarnas förlängning kan vara.

Gardiner

Gardiner är skillnaden mellan ett dött och ett levande hus. Klart du ska sätta dit gardiner! Tillverkas enkelt av vanligt papper, hushållspapper eller nån form av tyg, gärna lite genomsynligt. Limma på insidan av väggen både över och under fönstret.

Utan att egentligen se ut som gardiner alls gör de här ’gardinerna’ att huset ser bebott ut, eller hur? Dessutom hjälper de till att dölja det minst sagt bristfälliga möblemanget.

Inredning (gärna kompletterad med fungerande innerbelysning av något slag).

Även om innerväggarna i det här fallet följer förebildens rumsindelning är enda syftet med dem att hindra att man ser rätt igenom huset. Mer än så här behövs absolut inte.
Ett minimum av inredning är att sätta in innerväggar för att hindra att man ser rätt igenom huset. Det tycker jag gott man ska göra även om man inte vill göra mer än så. Om huset ska stå nära betraktaren eller om det finns stora fönster att se in igenom är en inredning med möbler, tavlor etc. en kul och uppskattad detalj. Här finns inga begränsningar i hur mycket tid man kan lägga, jag skulle rekommendera att man trots allt behärskar sig lite. Det är inte så mycket som syns till sist ändå och det som ger mest är att det ser lite ’stökigt’ ut innanför fönstren.

Innerbelysning

Det blir mörkt inne i ett modellhus och utan belysning kan man oftast bara ana att det finns något därinne. Normalt behöver man absolut ingen belysning. Men om man har byggt inredning i sitt hus kan nästa steg vara att ordna belysning i huset också. Har man ansträngt sig lite extra kan det ju vara idé att se till att det syns bra också. Jag brukar då montera glödlampor eller lysdioder i innertaket så att själva ljuskällan inte syns utifrån, bara dess sken. Strömförsörjningen kan man lösa med batterier eller batterieliminatorer. Jag drar ut sladdarna på undersidan av huset och (VIKTIGT!) märker upp huset med den spänning lamporna ska matas med.
 

Utebelysning (fungerande belysning inte nödvändigt!)

Här handlar det alltså inte om att kunna lysa upp omgivningen utan bara att bryta upp fasaden. Visst kan man ordna fungerande belysning även på husets utsida men då tycker jag det är viktigt att inte kompromissa bort skalenligheten. Om belysningsarmaturerna måste göras grövre än skalenligt för att kunna fungera – låt bli! Det blir snyggt ändå bara med en enkel knappnål med glaspärla.

En mycket vanlig variant av ytterbelysning, helt enkelt en knappnål med glasknopp som tryckts in genom väggen.

En betydligt mer elegant lampvariant sitter på den här brandboden. Tillverkad av en lös lampskärm (från nån amerikansk tillverkare av bl.a. lampskärmar i skala H0…) och en bit mässingstråd.

Någonstans här kan man betrakta huset som redo att ställas ut på järnvägen. Efterhand kommer man upptäcka små saker som kan kompletteras med, ändra, förfina osv. Och inom kort har man då lämnat den ambitionsnivå den här artikeln fokuserat på. Nästa försök blir lite annorlunda, kanske snyggare, kanske inte. Till sist är det bara kvar att göra experimentet att kolla vilket avstånd modellen ser bäst ut från. Du kan bli överraskad!

Så här ser nu huset ut i det närmaste färdigt. Plattan den står på ska smyckas med några träd och buskar och skänkas bort som ’muta’ så jag blir välkommen till förebilden igen.